Povel Ramel var kompositör, pianist, sångare, text- och revyförfattare, komiker och skådespelare.

Povel Ramel gifte sig med Susanna Östberg år 1949, dotter till arkitekten Ragnar Östberg, som var känd som en av det tidiga 1900-talets främsta svenska arkitekter, och den ledande kreatören bakom Stockholms stadshus. Tillsammans fick Susanna och Povel sonen Mikael och dottern Lotta Ramel. [29]

Knäppupp

Povel Ramel och Felix Alvo grundade år 1952 produktions-, skiv- och filmbolaget AB Knäppupp. Svenskt nöjesliv fick därmed uppleva något helt nytt. Knäppupp-revyerna blev en institution med artister som Brita Borg, Martin Ljung, Gunwer Bergkvist och Oscar Rundqvist. ”Akta huvet” hette den första Knäppuppen och den hade premiär på Cirkus i Göteborg 1952.

Povel Ramel-sällskapet bildades år 2008. Syftet är att verka för att Povel Ramels konstnärliga gärning bevaras, sprids och hålls levande. Sällskapet arrangerar föreställningar, seminarier, föreläsningar och kryssningar på temat Povel Ramel. Sällskapets verksamhet syntes tydligt i samband med firandet av 100-årsjubileet av Povel Ramels födelse, Rameliana 2022. Povel Ramel-sällskapets representanter delar varje år ut Karamelodiktstipendiet till en förnyare av det svenska språket eller för framstående gärningar inom musiken. [29]

Barnsköterskor – en tacksam publik

Povel Ramels första publik bestod av familjens barnsköterskor, jungfrur och kokerskor som Povel gärna underhöll.

När Povel Ramel var 17 år satte han upp revyn ”Sommarfräknar” utanför Västervik. När Alice Babs spelade in hans sång ”Vårt eget Blue Hawaii” 1942 fick han ett litet genombrott och den riktigt stora succén var ett faktum när ”Johanssons boogie-woogie-vals” spelades så gott som överallt år 1944.  [29]

Hur länge ska den där Ramel få fortsätta?

Povel Ramel var under en period anställd på Radiotjänst. Där arbetade han mycket ihop med Brita Borg och Martin Ljung. Radiolyssnarna gillade i allmänhet det nya och annorlunda som Povel Ramel presenterade, men recensenterna hade ofta inte någon förståelse inför upptågen. En recension från den tiden lät så här: ”Hur länge ska den där Ramel få fortsätta att roa sig själv och sina vänner i radio?” [29]

Mellan Povel Ramels framtänder

Ramels betydelse för utvecklingen av svensk nöjesproduktion är unik. Han skapade visor inom alla möjliga musikarter och skrev mängder av kluriga och halsbrytande texter. Hans mångsidiga produktion av sånger, revyer och krogshower är imponerande och han är oöverträffad inom sitt eget område med sin musikalitet, sin lekfullhet och sin ordkreativitet. Han har påverkat andra sångartister starkt, t.ex. Owe Thörnqvist, Robert Broberg, Stefan Demert och Totte Wallin.

Gösta Ekman den yngre uttryckte det så här:

”Alla har vi krupit fram mellan Povel Ramels framtänder”. [28]

Har kommit in – har tagit av mig rocken

Povel Ramel var, som sagt, anställd på Radiotjänst under en tid. Här skedde Povels första möte med Martin Ljung.

Martin Ljung hade bett att få träffa Povel Ramel för att få visa upp ”en del små konstigheter”. Efter att han kommit in i Povels kontorsrum tar han fram en lista, som är cirka en meter lång. Där bockar han successivt av punkt efter punkt och mumlar samtidigt halvhögt för sig själv:

”Har kommit in – har tagit av mig rocken – hatten – bottinerna – blivit ”du” …”

Därefter räcker han fram listan med ”de små konstigheter” som han hade på repertoaren. Povel valde ut en konstighet som på listan kallades ”Orgeln”. Martin Ljung demonstrerar den konstigheten och det visade sig vara Ljungs roliga och pricksäkra imitation av en biograforgel. ^{[8] [20]}

Detta möte har också rekonstruerats och sänts i TV-programmet ”I rampljuset”.

På det sättet startade deras framgångsrika samarbete som varade under många år.

Källa: ”Varje dag ett skratt” (Bok) Holger Wästlund.  Artikeln ovan är baserad på flera olika källor som alla anges detaljerat i boken ”Varje dag ett skratt”

Vill du veta mer om den boken? Klicka här för att komma till boken ”Varje dag ett skratt”.