Victor Borge var en dansk–amerikansk pianist och artist. Han blev känd för sina humoristiska tolkningar av kända, oftast klassiska musikstycken

. Han gjorde originella och roliga presentationer av sina nummer. Hans kommentarer mellan pianostyckena utgjorde minst lika stor underhållning som själva spelandet. År 1937 fick han sitt stora genombrott med ett nummer där han läser ett stycke ur en bok samtidigt som uppläsningen kompletteras med ”fonetisk teckensättning”. Det innebär att han använde kroppsspråk och komiska ljud för att åstadkomma olika skiljetecken. Detta specialnummer behöll han i sin show under hela sin karriär..

New York Times utsåg honom år 1956 till ”Världens roligaste man”.

När han under 1950-talet uppträdde i Las Vegas hade han inskrivet i sitt kontrakt att han skulle ha högre gage än alla andra artister i staden.

”Improvisationer” planerade in i minsta detalj

Victor Borge var en förebild för många av oss artister. Jag lyssnade flitigt på hans skivinspelningar och studerade hur han agerade på videoinspelningar. Jag beundrade hans timing och hans sätt att leverera, ibland rätt så enkla skämt, men alltid på ett perfekt sätt.  Ibland ska man vänta, kanske en och en halv sekund, som om man tänker efter och först därefter ”snabbt” komma på repliken för att skrattet ska bli maximalt. Det är det som brukar kallas perfekt ”delivery” inom artistkretsar.

När man hör en skådespelare säga en replik, kan man ofta direkt avgöra om den kommer ge skratt eller inte. När en replik kommer för snabbt kan det innebära att det inte alls blir något skratt. Risken är då att den kan låta alltför inlärd.

Så här kunde till exempel en av Victor Borges konversationer med publiken vara uppbyggd:

Victor Borge vänder sig till någon i publiken som sitter nära scenen och frågar. ”Tycker ni om musik?”. De flesta svara ”ja” på en sådan fråga. Då överräcker Borge några notblad till åskådaren. ”Här har ni lite musik.”

Därefter vänder sig Borge bort från åskådaren men återvänder plötsligt med kommentaren: ”Det blir 100 kronor.”

Borge ser ut som om den konversationen är avslutad men efter en tankepaus säger han: ”Förresten, kan ni läsa noter?”

Om åskådaren inte svarar alls eller svarar ”nej” säger Borge: ”Okay, när ovationerna tystnat så…”

Om åskådaren svarar ”ja” så säger Borge ”Jaså, då blir det 200 kronor.” ^[30]

På liknande sätt var alla hans ”improvisationer” planerade in i allra minsta detalj. Publiken upplever att han efter att ha tänkt en stund just kommer på något nytt och roligt just den kvällen. Men allt var planerat in i minsta detalj. Det märkte man tydligt om man såg hans föreställning två gånger efter varandra med kort tidsavstånd. Han var verkligen professionell.

Noterna upp och ner

Till hans klassiska nummer hörde att han spelade ett stycke från noter och såg mer och mer förbryllad ut. Efter ett tag vände han på notbladet och började om från början. Tidigare höga toner blev låga och vice versa och det visade sig att han ”av misstag” tidigare spelade stycket ”upp och ner”.

Ett annat klassiskt nummer var när han hade han en operasångerska med i föreställningen som gästartist. Hon fick finna sig i att, liksom publiken, grovt förolämpas. ^[29]

En väldammad flygel

Borge gjorde som pianist 849 konserter på samma scen på Broadway. Det var en enmans-show och som sådan slog han ett rekord som ingen annan överträffat.

Facket har alltid varit starkt på Broadway. Det sägs att fackföreningarna för länge sedan motarbetade tekniska lösningar som sparade arbetskraft, t.ex. vridscenen och andra tekniska innovationer när de introducerades.

Facket bestämde det minimala antalet musiker som skulle engageras vid musikaler och andra shower. Om orkestern var för liten hände det att ”musiker” måste anställas som satt med i orkestern utan att spela en ton.

När Victor Borge gjorde succé på Broadway med sin enmansshow var han ensam på scenen med en flygel hela tiden men han fick avlöna fyra tysta ”musiker” och elva scenarbetare. De fick framför allt  damma av flygeln.

Det blev en mycket väldammad flygel. [17]

Källa: ”Varje dag ett skratt” (Bok) Holger Wästlund.  Artikeln ovan är baserad på flera olika källor som alla anges detaljerat i boken ”Varje dag ett skratt”

Vill du veta mer om den boken? Klicka här för att komma till boken ”Varje dag ett skratt”.